Efter att vi ätit upp den sista "fergburgaren" för den här gången lämnar vi Queenstown och tar oss norrut mot den lilla sjöidyllen Wanaka. Där uppe bland kullarna hittar jag och flickvännen en toppencamping som vi kan stanna på ett tag, för här ska vi flyga flygplan!
Japp morfar, nu är det du och jag som är piloterna i familjen!
Vi hinner knappt vakna upp den andra dagen innan vi raskt letar oss fram till flygplatsen, en bit utanför staden, där avfärden ska äga rum.
Efter en kort introduktion om hur man får upp planet i luften så sätter vi oss i ett än så långe stillastående Piper PA-28, Linn där bak och jag där fram tillsammans med instruktören.
Han visar upp alla paneler och spakar, och berättar om altitud, airspeed, horisontgyro och så vidare, medan jag nickar i takt utan att förstå hälften.
Tillslut sätter han bränslespaken i maxläge och får på något paranormalt sätt marken att avlägsnas från våra vingar.
X antal fot upp i luften så släpper min co-pilot spakarna och sätter armarna i kors.
Här ifrån får jag sköta flygandet!
Han mumlar något i radion till sina pilot-kollegor nere på marken innan han ber mig ratta om mot en ö någon kilometer bort.
Jag inser hur "luftens hjältar" och flygplanslekar med storasyster på Barrsätragatan har förberett mig för den här dagen när jag hyffsat snabbt och lagom hybriskt hajar knepet.
Vi seglar ett varv runt ön och jag får nästa uppdrag att följa floden som slingrar sig som en orm längs terrängen nedanför.
Även om vi inte känner av att vi rör oss i några ljushastigheter så märks det hur känsligt styrandet är och att små rörelser påverkar planet med mer drastiska resultat.
Jag vill medje att jag tog oss lagom säkert genom luften, men att jag kan ha tangerat en och annan luftgrop.. till flickvännens glädje.
Och rätt som det är så är mina tjugo minuter av actionhjälte slut.
Landningen sköter mina nyfunna vän, som tur är! Och efteråt får jag och Linn ställa alla frågor vi kan komma på.
Ett nytt intresse är fött och ett större steg är taget av flygrädda Jacob
Fantastiskt kul att få en liten men oerhört fascinerande inblick i din vardag morfar, du är och kommer alltid vara en hjälte i mina ögon.
Jag ser upp till dig!